Jag och Erik diskuterade under lunchen igår problematiken med "kompisporträtt" i grundskolan och gymnasium och problematiken med hur vi värderar olika typer av 'konst' i skolan. Avbildande konst, uppfattar jag, har alltid lite högre status inom skolvärlden och speciellt bland ungdomar. Jag tänker att när man går i grundskolan, kanske högstadiet (och är 13-15 år), så har man inte så mycket kunskap om konst eller erfarenheter.
Man kanske kan ett par konstnärer, men att det man värdesätter är att kunna teckna och måla "korrekt". Teknik är det allra viktigaste, och det är också så - från min egen erfarenhet endast -man uppfattade att man blev bedömd.
"Kompisporträtt" (alltså när man paras ihop två och två och tecknar av varandra) blir då problematiskt eftersom det blir extremt enkelt att jämföra sin tekniska kunnighet med sina klasskompisar. De som tecknar "korrekt" får beröm från lärare och klasskamrater. Detta är förstås sant när det kommer till all form av avbildande övningar, stilleben etc etc. Men jag anser att "kompisporträtt" blir extra känsligt om en mindre teknisk skicklig blir ihop-parad med en väldigt teknisk duktig elev. Känslan i maggropen när man ska jämföra sina bilder med varandra är någonting jag väldigt enkelt kan leva mig in i. Jag kan också föreställa mig en situation i en ny klass, där eleverna inte riktigt känner varandra än - Känsligheten att försöka avbilda någon annans ansikte, någon man vill ska tycka om en? Man vill ju inte teckna sin klasskompis "ful" eller så
Denna problematik blir såklart mindre och mindre känslig med elevernas ålder. Ifall man går tredje året på gymnasiet, på ett estetprogram, har man kanske mogenheten att kunna reflektera över sitt eget skapande på ett annat sätt och att inte har samma rädsla för misslyckande - och framförallt kanske har självkänslan att kunna skilja på egenvärde och teknisk skicklighet i att avbilda.
Kommentarer
Skicka en kommentar